Seminarium om kroppshets och övervikt 1


Jag sitter uppe i restaurangen på Gymnastik- och idrottshögskolan. Mitt älskade andra hem som jag lämnade för ett och ett halvt år sedan med en hälsopedagogexamen i handen och en klump i magen. Det känns häftigt att vara tillbaka, men samtidigt finns det något som skär i mig och gör mig påmind om att jag inte längre hör hemma här. Men jag intalar mig själv: En gång GIH:are – alltid GIH:are och sippar på mitt te jag köpt för 15 kronor istället för 25 för att personalen misstagit mig för att vara GIH-student.

Jag har varit på ett seminarium om kroppshets och övervikt och jag är SÅ inspirerad! På plats i aulan hittade jag min före detta klasskompis Alexandra Landheimer, vilket var jättekul eftersom vi inte setts sedan examen för ett och ett halvt år sedan. Hon hade med sig kollegan Malin Andersson, som hon startat företaget Strong Body Fit Mind med.

Första halvan av seminariet bestod av tre korta föreläsningar där Erik Hemmingsson (högskolelektor vid GIH, överviktsforskare och författare till boken Slutbantat) var först ut. Han pratade om hur vi måste lära oss att flytta fokus från vikt och utseende till hälsa och välmående. Flera gånger betonade han de psykiska och sociala komponenterna i begreppet hälsa, hur viktiga de är för vårt välmående, och hur dessa får ta stryk av de rådande normerna i samhället. Med grund i flertalet studier gav han en tydlig rapport om övervikt i samhället, och om orsaker till denna. Hemmingsson talade mycket om kroppens biokemi, homeostas och hormonsignalering och förklarade varför det är så svårt att bibehålla vikten efter viktnedgång och varför jojobantning är ett faktum. Jag undrar hur många i publiken som arbetar inom hälsa och hörde det Erik pratade om för första gången. Jag som har haft Erik som lärare och läst kursen Energi- och näringsbalans på läkarprogrammet kände till det mesta men var tacksam för en uppfräschning. I stora drag är det följande tre hormoner som är med och styr viktreglering/-homeostas:

1. Ghrelin: Hungerhormonet. Produceras av celler i magsäcksväggen och frisätts när magsäcken är tom för att signalera att det är dags att äta.

2. Leptin: Mättnadshormonet. Produceras av adipocyter (fettceller) i fettväven och frisätts när adipocyterna är välfyllda för att signalera att energilagret är mättat och att vi har energi så att vi klarar oss. Finns som antagonist till Ghrelin för att vi inte ska äta mer än vi kan lagra.

3. Kortisol: Stresshormonet. Det som frisätts av binjurarna vid stress för att genom glukoneogenes (syntes av glukos i från protein) höja blodsockret och ge energi till fight or flight-reaktionen. Höga blodglukosnivåer leder till att insulin, via sina receptorer på fettcellerna, signalerar för glukosupptag i dessa som i sin tur gynnar inlagring av fett. Det behövs nämligen glukos för att bilda triglycerider (formen kroppsfett lagras i).

När vi föds har vi ett visst antal adipocyter. Utöver dessa finns även något vi kallar preadipocyter som är små fettceller som är inaktiva och väntar på att rekryteras. Under utvecklingen, om de initiala adipocyterna blir fyllda, sker denna rekrytering av preadipocyter. I histologiska-/vävnadsprover har man sett att överviktiga personer inte bara har mer fyllda adipocyter, utan att de även just är fler till antalet. När en överviktig person går ner i vikt hade det känts logiskt att preadipocyterna inaktiverades i takt med att fettcellerna tömdes på innehåll, men har de en gång aktiverats förblir de aktiva. Detta leder till att även fast personen i fråga är normalviktig så har hen ett stort antal halvtomma adipocyter istället för ett mindre antal lagom fyllda adipocyter. Halvtomma adipocyter tror att kroppen håller på att få slut på sitt energilager och slutar signalera med leptin, vilket leder till att vi inte känner oss mätta fast vi egentligen har fått i oss den näring vi behöver. Vi börjar gå upp i vikt igen. Kroppens normalläge har förskjutits på grund av det ökade antalet fettceller och kroppen kommer göra allt i sin makt för att komma tillbaka till detta så kallade steady-state.

Den goda nyheten är att det inte behöver vara ohälsosamt att ha en större kroppsform. Att vara överviktig med god kondition är nämligen mer hälsosamt än att vara normalviktig med dålig kondition. Det, och mycket mer pratade Elin Ekblom Bak (högskolelektor och forskare vid GIH) om. Hon pratade också om att vi, till skillnad från förr, idag lever i ett extremsamhälle där en del av befolkningen tränar extremt mycket och intensivt och en annan i princip inte rör sig alls. Dagens rekommendationer för fysisk aktivitet är omfattande och svåra att leva upp till. De kräver en hel del motivation, tid och kämparglöd. Elins poäng var dock att liten aktivitet är så otroligt mycket bättre än ingen alls, och att det inte krävs mer än att regelbundet resa sig upp och röra på sig en liten stund för att se hälsoeffekter. Det är inte en allt-eller-inget-situation, utan all aktivitet – oavsett hur stor eller liten – ger effekt. Det är där vi ska lägga fokus för att kunna göra störst skillnad för hälsa i befolkningen. Små steg mot en hälsosam livsstil istället för ett jättekliv som är så stort att det inte blir av.

Sist ut var Jenny Vinglid, generalsekreterare vid Riksförbundet HOBS – Hälsa oberoende av storlek. När hon föreläste önskade jag att hon kommit och föreläst för oss under hälsopedagogutbildningen. Hon var otroligt skicklig retoriskt och kom med klokhet efter klokhet. Hennes perspektiv var nytt för mig. Hon pratade mycket om barn och ungdomar och hur kroppshets -normer och -kommentarer sätter spår tidigt under uppväxten. Hennes ord satte verkligen snurr på något i mig. Inspiration, kämparglöd och drivkraft att arbeta för välmående och hälsa. För att få vara med och lyfta de barn som blivit uteslutna ur idrottsverksamheter för att de inte haft en kroppsform eller socioekonomi som räckt till, för barn som aldrig fått bli bra på en sport för att de aldrig fått en ärlig chans att prova. Drivkraft till att vara en del i den här motståndsrörelsen, den grupp som vill kämpa för de utsatta, för att en persons identitet inte ska bestämmas utifrån från det yttre (kroppen och materiella ting) utan utifrån det inre, som själ, tankar, beteende och handlingar.

Under pausen rusade Alex och Malin tillbaka till sitt jobb fyllda med inspiration och jag passade på att se mig omkring för att få en uppfattning om vilka fler åhörare GIH lockat till seminariet. Medelåldern var betydligt högre än jag väntat mig med en majoritet som var 40+. Jag förstod fort att en stor andel var Itrim-personal och skolsjuksköterskor samt friskvårdare och hälsoverksamma jag inte hade koll på. Hälsonätverket brukar kännas litet, men idag kändes det stort. Bland de få jag kände igen fanns Johan Holmsäter (grundare av Friskis&Svettis), Thor Rutgersson (Pressansvarig på Frisk&Fri), samt tidigare och nuvarande lärar- och hälsopedagogstudenter från GIH.

I pausen fick jag också sno en kvart med Erik Hemmingsson. Vi pratade mycket om hur olika typer av hets och normer dominerar i olika sammanhang. Jag berättade hur jag upplevt skillnaden i hets mellan att läsa hälsopedagogprogrammet på GIH och sedan läkarprogrammet i Uppsala. På GIH handlade det mycket om träning, kropp och hälsa. På läkarprogrammet mer om studier och prestation, vilket leder till brist på tid för återhämtning och fritidsaktiviteter. Jag tog upp hur vi under hösten blivit schemalagda på helgdagar för att hinna lära oss tillräckligt inför examinationer och hur otroligt många, jag själv inräknad, upplevt sömnproblem och utmattningssymtom även långt efter att kursen var slut. Jag berättade att programansvariga inte ändrat kursens upplägg med argumentet att de vet att det är en kort och intensiv kurs, men att det ju alltid har gått bra på tentan sedan. Erik ställde direkt frågan som jag redan ställt mig själv så många gånger; ”Men vad sänder det ut för signaler till er, som ska arbeta som läkare sedan?”

Inte är de höga sjukskrivningssiffrorna i sjukvårdsbubblan särskilt chockerande för oss som lever eller har levt där. Inte heller är det särskilt överraskande att min vän och chef Jill Taube, kort efter hon startat gruppen ”Vem tar hand om doktorn?” fått över 5000 medlemmar på Facebook.

På GIH upplevde jag sällan att kraven var omänskligt höga från programledningen, men där fanns som sagt andra saker det hetsades kring. I tre år levde jag i en bubbla där det var en självklarhet att man skulle leva ett aktivt och hurtigt liv. Jag ville ställa frågan hur GIH arbetar och planerar att arbeta mot kroppshetsen i sina utbildningar. För att de/vi som examineras och når ut i samhället, ska sprida denna kunskap och normkritik vidare så att den når ut till befolkningen. Tyvärr fick jag inte chansen för tiden hann rinna ut. Till följd av min tid i två olika, och väldigt homogena, grupper har jag fått inse att det är lätt att tappa perspektiv på vad som är ”normalt”. Det hände mig nämligen både på GIH och även senare på läkarprogrammet och det är farligt. Det gör det svårare att relatera till och förstå personer som lever, tänker och fungerar annorlunda. Det lägger grunden för ett ”Vi och dem”, och det är aldrig bra. För att bryta dagens kroppshets, normer och idealbilder måste vi försöka förstå varandra och se varje enskild individs svårigheter och utmaningar.

Efter pausen fortsatte seminariet med en frågestund och där medverkade förutom Erik Hemmingsson och Jenny Vinglid även Pia Lindeskog (utredare vid Folkhälsomyndigheten) och Håkan Larsson (Professor vid GIH). Vid frågestunden satt Elin Ekblom Bak i publiken. Nedan följer ett urval av åsikter och synpunkter som framkom från panelen under frågestunden:

Erik Hemmingsson:

– Sluta skuld- och skambelägga!

– Idag är vikt synonymt med hälsa, men det viktigaste är ju att vi mår bra psykiskt!

– Vi borde jobba mer i synk med vår biologi och hur vi fungerar.

– Att banta är ett av misstagen vi gör. Vi kan lära oss mycket av det, men det leder oss inte dit vi vill.

– Vi har det materiella i fokus och kroppen är en del i det. Detta leder till ett övergivande av välmåendet. Om vi skiftar fokus från att gå ner i vikt till att lyssna på våra kroppar och vara snälla mot dem, kommer vi vinna harmoni och upplevt välmående fysiskt, psykiskt och socialt!

– Övervikt är visuellt. Våra hjärnor är tränade för att lägga märke till det som är avvikande. Därför får personer med övervikt kommentarer, och blir utsatta för mobbing.

– Vårt uppdrag är att lyfta den utsatta gruppen – de som behöver stöd – istället för de som liknar oss och delar vårt intresse.

– Kroppshets för inte med sig något gott!

– Övervikt är kopplat till negativa stereotyper, vi måste lära oss att detta inte stämmer!

– Föräldrar måste sluta hetsa och banta. Det skickar extremt dåliga signaler till barnen.

Jenny Vinglid:

– Det är inte den överviktiga ungdomen som äger sjukdomen – det är föräldrarnas ansvar! Bjud in dem till samtal om deras barns hälsa.

– Vi måste våga prata mer om psykisk ohälsa!

Håkan Larsson:

– Det är samhället som får skulden, men det är lätt att glömma att vi alla är samhället och att vi alla har samhället i oss!

– Vi lever i ett starkt individualiserat samhälle där kroppen blir en stabil punkt.

– Vi tappar oss själva i ett försök att vara normala, men vad är normalt?

– Vår identitet har börjat bestämmas utifrån det yttre, alltså hur vi klär oss och ser ut, istället för utifrån vårt beteende och våra handlingar.

– Vi måste bli bättre på att särskåda det ohälsosamma i hur vi pratar om vikt och hälsa!

– Sätt ord på föreställningar om kroppen – lägg inte locket på!

– Lär barn att vara normkritiska!

– Rikta fokus mot orsakerna till övervikten, inte till symtomen.

Pia Lindeskog:

– De två viktigaste aktörerna som kan gripa in och påverka situationen är kommunen och livsmedelssektorn. Det finns styrmedel för att påverka kost och fysisk aktivitet hos befolkningen.

– Vi borde fundera på hur vi använder ordet ”normalvikt”. Borde inte det normala egentigen justeras efter befolkningen och normalfördelningen av vikt i samhället? Ordet normal borde inte vara synonymt med hälsa.

Oj vad jag känner mig laddad med energi och inspiration nu. Jag önskar att fler varit där och det minsta jag kan göra för de som missat chansen är ju just att dela med mig av min upplevelse. Jag har börjat skriva ner mina nyvunna idéer och ska ha möte med Alex och Malin på tisdag, för att prata om seminariet och vad vi kan göra för att bidra till arbetet mot kroppshets och normer i samhället. Det kan komma något fantastiskt ur det här. Stort tack GIH och alla som medverkade!

/ Hälsopedagog, Linnea Stenberg


Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

20 − 8 =

En tanke om “Seminarium om kroppshets och övervikt

  • Kerstin Wålstedt

    Hej Nea!
    Så intressant! Det här var verkligen tänkvärt, inte minst för mig som är lite fixerad vid människors vikt. Det här inlägget kan säkert ge nytt mod och livsglädje för många som har det jobbigt.
    Jag tror att de problem du nu upplever för egen del kan ge dig erfarenheter som kan bli till stor nytta i ditt framtida yrkesliv.
    Roligt att du är positiv och inspirerad inför framtiden.